Årets första inlägg :)
Gud vad enkel det har blivit att andas. Tänk att jag har börjat släppa allt som har hållit mig fånge i min egen kropp. Tänk att jag äntligen börjar ge mig utrymme att kunna andas utan att det smärtar i hjärtat.
Ibland undrar jag varför jag lät det gå så långt varför lät jag så mycket smärta ta över.
Vad, Vem kan jag skylla på? Mer än mig själv. Varför kopplade jag så länge smärta med kärlek? Nu när jag tillåter mig själv att andas igen ser jag all den förlorade tid när jag vandrade i en värld fylld av kärlek men kärlek med smärta inte bara mot dig utan också mot han.
Du var den som höll mig levande men också den som höll mig fånge. Han var den som höll mig levande men också höll mig fånge.
I helgen fick jag höra att jag var en känslig komplicerat person. Jag skulle nog inte kalla mig själv det :) Utan tyvärr så ser jag saker mer med hjärtat och tro mig då blir allt komplicerat!
Men nu just idag är jag glad att jag tillåter mig andas igen:)
Varför kom jag tänka på det här nu?
Såg ett par i helgen som ser annat än lyckliga ut. Deras kärlek har börjat tära på dem och det märks.
Smärtan har tagit över och jag kände igen den.
