Flytta är en konst
Nico skämtade att vi är värre än zigenerna som flyttar stup i kvarten men till vår försvar kan jag säga att vi bodde TVÅ hela år i den här lägenheten :)
Känns lite som att jag efter skilsmässan inte hittat hem. Men nu hoppas jag äntligen vara på rätt väg.
För er kännedom så är inte det här sista flytten :) Jag vet redan nu att jag har en till två till men då lovar jag att jag är garanterad hemma :)
Lät lite konstig det där med att jag inte hittat hem efter skilsmässan. Men jag har verkligen inte gjort det. Ibland så brukar jag läsa på folks bloggar lr facebook lr lyssna på samtal om förhållande och många gånger känner jag igen mig så som jag var förut. Och så ser jag mig nu och tänker shit hon är verkligen död. Tania från förr hon är verkligen borta. Jag känner igen så mycket och ler ibland. Ler när jag minns hur kärleken såg ut då och hur snäll man var i tanken. Så naiv jag trodde på att allt skulle bli bra och att jag skulle kunna kämpa mot hela världen och vinna :)
Men man förändras lr rättare sagt jag gjorde det. Måste bero på vissa val som jag gjorde helt klart!
O nu är hon borta. Innan jag insåg själv att jag inte var som förut så hann jag ifrågesätta mig själv många gånger. Tro mig när jag säger att jag försökte väcka liv i henne. Hon var ju bra, Tania från förr, och jag vet att det är många som saknar henne men det gick inte och jag förlorade FÖR MYCKET TID att inse det och gissa hur mycket tid jag har slösat att få folk att förstå att hon inte finns.
Frågan är mer om jag saknar henne. Hmmm jag saknar en känsla . En känsla som dog med henne. Det saknar jag. Men då jag inte vet hur den känns så är det svårt att veta vilken. Komplicerad? Tänk på mig då :)
Jag saknar hennes naiva sätt att tro på kärleken. Den saknar jag enormt. Jag vill ju kunna tro på kärleken igen.
Säg inte nu att jag inte ska leta efter kärleken lr nåt för tro mig det går inte att leta efter kärleken när man ser livet som jag gör :)
Jag saknar hennes förmåga att nöja sig med livet och vara just nöjd.
Sen finns det oerhört mycket som jag inte saknar. Och jag börjar trivas med kvinnan som har formats av livet fram tills nu. Jag har ju fått göra om mig några gånger :)
Därför är Fenixfågeln så viktig för mig :) Jag dör varje gång och föds om på nytt.
Så jag vet att jag kommer att vakna till liv en dag och känna Så Tania äntligen har du hittat hem :)
Prima querida...no te preocupes...ese sentimiento de creer en el amor...llegará si te enamoras de nuevo, no desperdicies tiempo buscando el amor...(te lo digo por experiencia) ...el desgraciado llega solito cuando menos lo llaman!! ja ja ja a veces en el lugar y tiempo equivocado...para qué decir que con la persona errónea...es como el colmo...pero así es ....y después de tantas vueltas que tiene la vida...todavía uno lo espera como que fuera el premio mayor de la lotería! ja ja ja....nos hace sufrir y llorar pero también nos hace sentir los más afortunados y fuertes seres del planeta y el universo.....estar enamorado es como sufrir un severo traumatismo cerebral (TOC) ý aún así nos dedicamos en cuerpo y alma a perseguir ese estado de "gloria"?! ja ja ja...debe ser una especie de adicción...no es racional es todo lo que sé...pero es fantástico..ojalá algún dia yo me sienta así de nuevo "como quinceañera enamorada" y ojalá tu también vuelvas a recuperar esa parte de tí que hoy extrañas....y encuentres tu lugar en el abrazo cariñoso de tu amor.
